Lite skoproblem igen...

Oskar har nu fått tag i även en högersko i storlek 40 (!!! är nog mera en 39:a men ändå - han har vuxit om mig i skostorlek) och kan ha sina formal shoes. Jakobs skor har varit nästa problem. Han hade fått en storlek större än förra året men de är av en annan modell så när han skulle ta dem på sig så kunde han gå ur dem utan att knyta upp dem. Det blev panik och han bytte skor fram och tillbaka så att de blev så sena att de missade skolbussen. (Sån tur var så kom chauffören tidigt så han hann skjutsa dem innan skolan började.) En lapp skrevs sedan till fröken där hon ombads hjälpa honom byta skor. Han kom hem med ett par skor i mindre storlek än de jättestora men dessa var nästan för trånga. Jakob i för trånga skor är en Jakob i panik som springer omkring hysteriskt och skriker. Skorna åkte av och de gamla med sulorna lösa under främsta tredjedelen fick användas. Nu pågår projekt utlästning. Vi blöter upp skorna med varmvatten och försöker trycka dem fulla med trasor för att få dem större. Dubbla, våta strumpor i skorna testades igår men de är fortfarande trånga så till helgen får vi ta ännu några timmar med våta skor och tredubbla strumpor. Håll tummarna för att det kan fungera!

Lite från dagens tidning

Att läsa tidningen här är inte som hem i Sverige. Vad jag menar är att artiklarna inte skrivs på samma sätt som hemma. Indierna är galet förtjusta i att skriva förkortningar så ibland förstår jag ingenting om vad det handlar om. Men de har också ett helt annat sätt att skriva här. Man är mera beskrivande i sin text. I dag läste jag utförligt om hur en hustru hittat en träbräda och slagit sin man med den i huvudet så att han dog. Ofta står det om självmord och olika mord. En man hade dödat en kvinnas barn (bränt inne dem) för att inte de skulle berätta för sin pappa att han hade ett förhållande med deras mamma. Ett fruktansvärt brott och väldigt ogenomtänkt kan man tycka. Människoliv är inte lika mycket värda här, kanske för att det finns så många människor och att många dör i olyckor, sjukdomar, fattigdom.. Man läser ofta om att inte pengarna hamnar där de ska utan försvinner ner i andras fickor. Det är inte lätt att veta hur man ska hjälpa och ge för att det ska hamna rätt. Vi stödjer ett barnhem och en skola genom barnens skola och dit får vi skänka ris och linser. Våra skolbarn åker till denna skola för att hjälpa till med t ex engelskaundervisning och annat. Hoppas att denna hjälp hamnar rätt.

Det växer och gror...

Som svensk är man ju så van vid att höstens vindar redan börjar kännas så här dax. Därför känns det konstigt att det växer och blommar som vanligt här. Här får ni lite förlängd sommarkänslan.
Vid entrén har jag ett land som jag har olika rosa-röda blommor i. Först hade jag pelargonior, men några dog så jag köpte nya plantor. Det blev då Flitiga Lisa och dessa rosa/vita blommor som köptes. Trädgårdsmästaren tyckte om Flitiga Lisan men sa att dessa rosa blommor inte var bra. Varför då? frågade jag, men det kunde han inte svara på. Antagligen behöver de mycket vatten och då måste han jobba mycket... I alla fall så har dessa blommor frösått sig så det ser numera ut som en blomsteräng. Det är jättefint tycker jag och passar till den annars så formklippta och strikta trädgården.

Här får ni också se på min lilla odling. Jag har sått basilika, rosmarin och timjan i en kruka. Nu har små gröna öron kommit upp ur jorden. Nu gäller det att jag inte glömmer dem så de torkar ut och dör.

B.I.A.

Bad Indian Day har det varit för mig idag. Jag vet inte riktigt varför, för jag inledde dagen med ett jättebra gympapass. Men redan tidigt i morses kände jag det. En nedstämdhet som bara gör att tårarna kommer. Kanske beror det på att det är måndag.... men mer troligt beror det på att jag är så långt från Sverige. Jag har inte haft många sådanna här dagar men plötsligt kan de slå till. Det är ju som min vän Lenas sa när hon fick stå ut med mig idag: Man har jättefina vänner här, men man längtar ändå efter familjen och vännerna hemma. Vad som ändå är skönt här är att alla vet hur man känner sig och alla försöker hjälpa till för att man ska se ljusare på tillvaron igen.
Vi satt och pratade idag, Lena och jag, och kom fram till att indientiden ändå har haft sina fördelar: Man har kommit varandra närmare i den lilla kärnfamiljen. Man har fått fina vänner som man aldrig hade träffat annars. Men man har också fått en annan kontakt med dem där hemma - att vara tvungen att uttrycka sig i skrift, såsom i mail och chattande, gör att man säger andra saker än man skulle gjort då man ringer och pratar. Man lär känna en annan sida av personerna. En del har man till och med mer kontakt med nu än förut.

Det ligger någon slags sorg i sådanna här deppdagar. Man sörjer sommaren som nu är över och fina saker man gjort. Man får ha någon sån här dag någon gång ibland, mendag får nästa man rycka upp sig igen, för livet är ju ganska spännande i alla fall!

Chaufförens motorcykel

Kumar har frågat mig många gånger att han skall skriva våra barns namn på sin MC. I Juni bad han mig skriva namnen exakt hur barnens namn stavades på svenska. Jag tror inte han han har haft råd tills nu.

Igår sa han att han äntligen hade fått klister märkena. De är gjorda i reflex så de syns extra bra i mörker. Jag tyckte det var lite genant och frågade om han skulle skriva sin dotters namn också på MC:n.

-Du kanske kan lägga till det i mitten kanske så ser det snyggt ut?

- No no sir!!

-Why not?

-No no no sir!!!

Jag förstod alltså inte men det var tydligen abolut inte aktuellt. Nu vet jag iallafall att han vill stanna kvar hos oss ett tag till eller så får han leta länge efter en familj efter barn med en Oskar och Jakob. aJag skall snart skriva ettt inlägg om vår personal här hemma för jag tycker att vi har haft tur. De är kanon bra och vi trivs extremt bra med alla tre. Trädgårdsmästaren delar vi ju med några fler är så klart. /Tomas

PS Man undrar ju lite varför jag och Åsa inte fick våra namn på hojen...vi betalar ju ändå lönen :)

Brev till Jakob

I dag när vi kom hem så låg detta brev i vår brevlåda. Jagob blev jätteglad och slet ivrigt upp det. Det var från en av hans gamla klasskompisar som skrev att han saknade Jakob och att det var tomt i klassen för att en annan klasskompis precis åkt till USA! ....men det gjorde ju han i januari! Brevet avslutades med "Gott nytt År". Trots att addressen var mycket tydlig och helt korrekt skriven så har brevet varit ute och åkt i nio månader! Stackar Olle tyckte nog Jakob var otacksam som inte tackade för brevet:

Tack så jättemycket, Olle!!! hälsar Jakob.

Begränsad mobil

För snart två veckorsedan köpte jag denna lilla manick som jag nu skriver på. Det är en iPhone! Den är inte den senaste modellen (den har förresten inte kommit hit till Indien ännu) men den kostade en lite slant ändå. Jag har aldrig varit speciellt pryltokig vad gäller teknikprylar, men denna telefon är mer än en telefon, det är en minidator. Vår stationära dator har precis pajat igen så alla slåss om den bärbara datorn. Tur att jag har min nya mobil!
När jag köpte den blev jag lovad fritt internet i ett år. De hjälpte mig att registrera telefonen och det
skulle sedan ta en vecka innan jag hade internet. Nu har det gått två veckor och jag har fortfarande inget nät. Det snabbaste sättet att få hjälp är att ringa till kundservice men det är så svårt att förstå den indisk-engelska dialekten ibland så jag tänkte att jag åker till ett av telefonbolagens kontor istället. Väl där var det fullt med folk som väntade på hjälp. När jag tillslut beskrivit mitt problem så såg biträdet lite förvirrad ut och ringde sedan till kundtjänst. Sedan räckte han över luren till mig! Tell him your problem, sa han. Så istället för att jag satt hemma i lugn och ro och pratade med kundtjänst - stod jag nu halvvägs lutad över ett bord i en jättestökig lokal och försökte höra vad personen i andra ändan sa. Jag uppfattade det som att jag har två möjligheter: antingen att hämta ett papper från Volvo (som äger simkortet) och åka tillbaka och lämna in det på kontoret, eller att bara maila till airtel(telefonbolaget)?! Inte riktigt jämförbara åtgärder tyckte jag. Nu har jag mailat....och fått tillbaka mitt mail. De förstod inte mitt mobilnummer för jag hade inte skrivit det i en följd utan med några blanksteg på ett par ställen i numret.
Vi får väl se hur det här slutar. Ännu kan jag bara använda internet när jag kopplar upp mig mot vår egen server.