Chaufförens motorcykel

Kumar har frågat mig många gånger att han skall skriva våra barns namn på sin MC. I Juni bad han mig skriva namnen exakt hur barnens namn stavades på svenska. Jag tror inte han han har haft råd tills nu.

Igår sa han att han äntligen hade fått klister märkena. De är gjorda i reflex så de syns extra bra i mörker. Jag tyckte det var lite genant och frågade om han skulle skriva sin dotters namn också på MC:n.

-Du kanske kan lägga till det i mitten kanske så ser det snyggt ut?

- No no sir!!

-Why not?

-No no no sir!!!

Jag förstod alltså inte men det var tydligen abolut inte aktuellt. Nu vet jag iallafall att han vill stanna kvar hos oss ett tag till eller så får han leta länge efter en familj efter barn med en Oskar och Jakob. aJag skall snart skriva ettt inlägg om vår personal här hemma för jag tycker att vi har haft tur. De är kanon bra och vi trivs extremt bra med alla tre. Trädgårdsmästaren delar vi ju med några fler är så klart. /Tomas

PS Man undrar ju lite varför jag och Åsa inte fick våra namn på hojen...vi betalar ju ändå lönen :)

Brev till Jakob

I dag när vi kom hem så låg detta brev i vår brevlåda. Jagob blev jätteglad och slet ivrigt upp det. Det var från en av hans gamla klasskompisar som skrev att han saknade Jakob och att det var tomt i klassen för att en annan klasskompis precis åkt till USA! ....men det gjorde ju han i januari! Brevet avslutades med "Gott nytt År". Trots att addressen var mycket tydlig och helt korrekt skriven så har brevet varit ute och åkt i nio månader! Stackar Olle tyckte nog Jakob var otacksam som inte tackade för brevet:

Tack så jättemycket, Olle!!! hälsar Jakob.

Begränsad mobil

För snart två veckorsedan köpte jag denna lilla manick som jag nu skriver på. Det är en iPhone! Den är inte den senaste modellen (den har förresten inte kommit hit till Indien ännu) men den kostade en lite slant ändå. Jag har aldrig varit speciellt pryltokig vad gäller teknikprylar, men denna telefon är mer än en telefon, det är en minidator. Vår stationära dator har precis pajat igen så alla slåss om den bärbara datorn. Tur att jag har min nya mobil!
När jag köpte den blev jag lovad fritt internet i ett år. De hjälpte mig att registrera telefonen och det
skulle sedan ta en vecka innan jag hade internet. Nu har det gått två veckor och jag har fortfarande inget nät. Det snabbaste sättet att få hjälp är att ringa till kundservice men det är så svårt att förstå den indisk-engelska dialekten ibland så jag tänkte att jag åker till ett av telefonbolagens kontor istället. Väl där var det fullt med folk som väntade på hjälp. När jag tillslut beskrivit mitt problem så såg biträdet lite förvirrad ut och ringde sedan till kundtjänst. Sedan räckte han över luren till mig! Tell him your problem, sa han. Så istället för att jag satt hemma i lugn och ro och pratade med kundtjänst - stod jag nu halvvägs lutad över ett bord i en jättestökig lokal och försökte höra vad personen i andra ändan sa. Jag uppfattade det som att jag har två möjligheter: antingen att hämta ett papper från Volvo (som äger simkortet) och åka tillbaka och lämna in det på kontoret, eller att bara maila till airtel(telefonbolaget)?! Inte riktigt jämförbara åtgärder tyckte jag. Nu har jag mailat....och fått tillbaka mitt mail. De förstod inte mitt mobilnummer för jag hade inte skrivit det i en följd utan med några blanksteg på ett par ställen i numret.
Vi får väl se hur det här slutar. Ännu kan jag bara använda internet när jag kopplar upp mig mot vår egen server.

Befriande skratt

Ibland är man med om något riktigt komiskt och det är då så skönt att få skratta så att tårarna sprutar. För något årsedan fick jag ett mail med denna videofilmen och den tittar jag på ibland när jag vill bli på bra humör. Nu fick jag den igen av en go kollega och vän, via facebook och bara måste dela med mig av den till er!



Kram, kram :D

Skoluniformsskor

Barnen har ju två uniformer i skolan. En är sportkläder som de går i hela dagen de dagar de har sport (de byter inte om eller duschar utan går i de kläderna hela dagen. Den andra är den formella dräkten med skjorta, slips, chinos, och bruna lågskor. Oskar har inte fått sina nya formella (eller hur man nu säger på svenska) kläder och bara tagit upp ena skon och provat att storleken var rätt. När han nu skulle ta fram skorna så ser paret ut så här!!! Det är ju två vänsterskor!! Ni som har bra syn ser på märkningen i skon att den ena har storlek 39 och den andra 40!! Helt otroligt!! Vi fick oss ett gott skratt! De får bytas i morgon.

Lite nytt till hemmet

I lördags hade Oskar och jag en liten inköpsdag. Vi köpte nya fotbollsskor till honom, köpte acrylfärger och målardukar till den som får lus,. även mat och annat köptes. Ville bar visa de här fina sakerna. Vi köpte en stol .....
...som går att göra om till trappstege! Finurligt va!

Sedan kunde jag inte låta bli detta söta kakfat. Jag har alltid velat ha ett kakfat i två våningar och så hittade jag ett i indisk stil! Det kommar att bli ett fint minne.

Parents Day

I dag har varit en heldag med aktiviteter. Först var jag och tog en golflektion. Det är ett halvår sedan jag tog den förra så det var väl på tiden. Golfbanan ligger 5 minuter från skolan så det blev till att luncha där. Åt indiskt. Det var idli - en slags ångkokta kakor av rismjöl. De är i konsistensen som amerikanska pannkakor fast tre gånger så tjocka. De ska doppas i Sambar = starkt tomatblask med lite lök i. Slog på stort och drack en cola till. Det hela kostade 90 rupies = knappt 14 kr så det blev ju i alla fall billigt. Är inte så förtjust i de gummiaktiga riskakorna men de fyller ju.

Sedan bar det av till skolan där det var aktiviteter för att föräldrarna skulle lära känna varandra. Vi fick fylla i uppgifter om varandra. Barnen skulle rita en bild av sin familj och skriva en "slogan" som passade. "Best familjy forever" skrev Jakob. Det bjöds på sött kardemummate och indiska snack.
Men det roligaste var i början. Vi var bara föräldrar till tre barn som var på första sesionen (det fanns två). Barnen ombads presentera sig själva och sedan oss. Sedan skulle de berätta något om oss. En flicka i klassen börade. Hon sa deras namn. Sedan funderade hon lite och sa: Min mamma tycker mycket om den här tröjan. Hon har den på sig hela tiden, varpå ett spontant skratt utbröt. Mamman började skruva på sig och försökte försvara sig med att tröjan var helt ny!
Näste pojke beskrev sin mamma som hon såg ut med krulligt hår och att hon ibland lekte med honom. Han hade även sin pappa med sig och han tittade på honom lite och sa: Min pappa har bara hår så där runt om huvudet och inte uppepå. Men han har jättemycket hår på sina armar och ben! Min pappa älskar sin armbandsklocka och han går inte ut utan att sätta en penna i bröstfickan! - alla tittade på honom och mycket riktigt hade han en penna i fickan! Alla skrattade. Barn har koll på oss.
Sedan var det Jakobs tur. Jag frågade tyst om han visste vad han skulle säga och det visste han. Han sa sitt namn, berättade mitt och sa Min mamma är bra på att rita!
-Då vet vi var du fått din talang från, svarade fröken.
Ibland kanske det är bra att ens barn inte är så frispråkigt i det språk som används!