Besöksräknare

måndag 14 september 2009

Det är bara lite kvar nu...

Den 28 september åker vi.
Varje eftermiddag och många timmar i helgen har vi varit här i huset och fixat. Barnen vill inte vara här för det finns inga möbler förutom ett gammalt köksbord och matsalsstolarna. Sån tur är har vi lilla tv:n i köket kvar men idag sa t o m Jakob som annars så gärna vill se på tv, att han ville ha något annat att göra. Lägenheten har inte så mycket mer att erbjuda men sån tur är har vi tv-spelet och det går varmt.
Man tror att man inte har så mycket kvar att fixa med, men i varje rum hittar man några hyllor med grejer som ska ner i lådor. I över en veckas tid nu har jag bättrat på fönster och dörrar med färg där den skavts av. Snart är huset så fint som när vi gjort i ordning det då vi flyttade in 2000. Lite finare faktiskt för nu har inte alla fönster baby-blå färg längre utan en trevlig mellanblå ton.
Man börjar känna att det är sista veckan på jobb och skola denna veckan. Det känns lite sorgligt att säga hej då till alla som man tycker om och till dem man är van att träffa varje dag. Oskar tyckte det var lite jobbigt och Jakob sa att han var glad att han hade världens bästa familj - han känner väl att vi ska åka och bara har varandra.
I morgon kommer Susan igen. Hon är så mysig. Hon är barnens engelskafröken som kommer hem till oss ett par gånger i veckan för att träna engelska med dem. I tisdags tog hon med sig dem till Universeum där de var mellan tio och halv fyra!!! Så länge hade inte jag gått där. Jag vet inte hur mycket engelska de lärde sig men de hade haft roligt. Sist fick de bygga figurer av klossar som de inte visade för varandra utan istället fick förklarar på engelska så att den andra kunde bygga en likadan figur på sin sida av väggen som Susan satte upp mellan dem. Så mycket engelska har inte Jakob sagt tidigare. Då har det mera varit enstaka ord. Nu lärde han sig att använda ord som beskrev rumsliga förhållanden såsom över, bakom, ovanpå osv.
Roligt när man ser att de tycker det är kul att lära sig nytt!!
Nu är det dax att gå och knyta sig./Åsa

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar