God Fortsättning!!!

God fortsättning alla ni som läser mina inlägg!! Ingen jul eller nyårshälsning fick ni i år. Det blev liksom inte tid. Knäcktillverkning och julklappsrimmande tog den lediga tid som var över mellan julfester, julshopping och lussefirande. Nu när vi flyttat hem till detta kalla land så såg vi alla framemot en vit traditionell jul med familjen. Men riktigt så blev det inte. Detta blev nämligen "Julen då vi var förföljda av magsjuka". Det började med min syster som spydde natten till den 23 december. Stämningen blev låg då vi insåg att vi inte kunde träffa dem på jul om vi ville säkra oss från magsjuka över nyår. Vi sköt därför upp vårt firande med dem till 29:s december. Efter att ha räknat ner till jul började nu Jakob en ny nedräkning till den 29:onde. Vi hade ändå en väldigt mysig jul i Borås med resten av familj och släkt. Tomas brors familj kom till oss i Göteborg på annandagen och det blev en mysig dag med god mat och brädspel. Dagen efter smågrejade vi här hemma och Tomas, som fått en pulsklocka av mig i julklapp ville ut och testa den. Vi trodde att de isiga skogsstigarna skulle ha töat men så var inte fallet utan vi försökte trippa fram som Bambi på hal is ett varva innan vi gav upp. Jag började känna mig småfrusen trots varm dusch och efter tacos och rödvin blev jag riktigt illamående. Det slutade med att allt i magen kom upp på natten och att jag dagen efter fick ringa systern och berätta om att nu jag hade magsjuka!

Nytt datum bokades till 3 januari, i morgon. Efter isolering och inga fler insjuknande i familjen kom vi i väg på våran nyårsfest och fick en lika mysig kväll som vanligt med kära, goa vänner och mat och vin i toppklass. Mitt bidrag var förrätten med grillade pilgrimsmusslor på blomkålspuré med szechuanpepparsky. Hemskt gott till en flaska Chablis. (Oxfilén till varmrätten och chokladganachen till efterrätt var även de mycket goda.)
Idag så ringer mamma och berättar att nu är det pappa som spyr! Visst undrar man om det är meningen att vi inte ska ses?!! Mamma stackarn har tagit in och ute en stor kalkon ur frysen till varje planerad träff. I dag hade den börjat tina så mycket att den nu måste tillagas. Så planen är nu den att systern och barnen och kalkonen (ja svågern jobbar tyvärr) kommer i morgon för att fira en mycket försenad jul med oss....eller kanske blir det mera att umgås då det ju verkar gå troll idet här här med att fira jul ihop. Vi håller tummarna för att ingen ny insjuknar i natt!

När det var snö vid lucia så byggde barnen en snögubbe. Han blev ganska stor! 

Lussesniglar

I flera dagar har jag nu hållit på för att få till den perfekta lussekatten. Nej det kanske var att ta i men i två dagar i alla fall. Mamma tipsade mig om detta avancerade recept som en bagare i tv hade visat. (Receptet hittar ni här.) Man skulle koka saffran och mjölk och låta det stå till dagen efter. Det är ett tips som jag tror är bra för smaken kommer fram bra på det sättet. Men jag vet inte om jag gillar konsistensen på degen. Den blev så gummiaktig så att bullarna knappt gick att rulla ut. De krympte hela tiden ihop som resårtrådar och ytan blev inte len och fin utan som om man rivit av degen. De formade katterna rullade upp sig på plåten. Även ugnsvärmen kände jag mig skeptisk till: 3-5 min i 250 grader. När ytan var klar så var de fortfarande halvdegiga inuti. Nu har de åkt in i ugnen igen och jag tar till mitt termometerknep. De borde komma upp i 90-92 grader för att vara klara tycker jag!

Det är kul att prova nytt. Bullarna verkar få bra smak och bli porösa och mjuka men jag tar nog med mig lite tips från det här receptet och kombinerar med mitt gamla recept nästa år. Det är kul att få annan form än mördarsnigelformen!

Nötter i ny tappning

Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Det är ett mysigt gäng som jobbar där. En av traditionerna de har är att ha en pysselkväll. Då får man ta med barnen, något att pyssla med och så hade man knytis med glögg, gröt och smått och gott. Jakob och jag åkte först ner på stan och handlade lite ny färg då den gamla torkat av att ligga i förrådet i tre år. Sedan åkte vi och pysslade.

Jakob är verkligen duktig på att få till det. Vi såg modeller på snögubbar men det är ju ingen sport att köpa en färdig sats. Framförallt stör det mig verkligen när redan ansiktet är målat för det vill man ju väldigt gärna göra själv så det blir så där personlighet.( Ansiktena tycker jag för övrigt är väldigt viktiga på alla prydnadssaker eller leksaker man köper. Jag köper inte en tomte som har ett tråkigt ansikte men jag kan helt falla för en liten filur som ser så där charmig ut!) Jakob lyckades i alla fall göra en jättefin snögubbe av olika storlekar på flörtkulor. Sedan gjorde vi små figurer av oskalade jordnötter: han gjorde små tomtar och jag små snögubbar. Jättesöta blev de. Får se om de hamnar i granen eller på paketen. Jakob har i all fall paxat några till sitt rum.

Man blir så stolt och glad när man ser hur fina små personer ens barn växer upp till. Jag vet inte om det är åldern eller Indien-erfarenheten, men jag såg så tydligt under kvällen hur öppen och artig han är när han pratar med mina kollegor. Han inte bara svarar utan berättar lite om sina pysselprojekt. Han var väl bland de äldre barnen under kvällen och är ju inte "liten och charmig" längre men alla kom idag och sa hur fin han var!

En kollega sa: Han verkar vara en så fin pojke, både på insidan och utsidan. Det tyckte jag var fint sagt. Och sant!

Inte lätt att vara ny i stan

En av nackdelarna med att byta stadsdel efter man har bott utomlands i 3 år (och dessutom där blivit runtkörd av en chaufför) är att man kan ha svårt att orientera sig i sitt närområde. Ja, jag pratar faktiskt inte om mig själv. Efter att ha jobbat hemma hos patienter i fem år så har jag lärt mig hitta ganska bra här i stan även om jag lagt namnet på vissa gator väldigt långt bak i min hjärna. Nej den som har det jobbigast är Jakob som var 8 år när han sist bodde i Göteborg och då inte i denna del av stan. I förra veckan fick vi ett mail från fröken. Hon hade lyckats ordna så hela klassen skulle få gå på bio. De fem legenderna skulle de titta på mitt på dagen och efter det fick barnen ta sig hem själva. Hoppsan! tänte jag. Klockan två jobbar jag fortfarande och Jakob är verkligen helt ovan vid att ta buss och spårvagn. Då biografen inte låg så jättelångt härifrån och allmänna kommunikationer ändå krävde två byten så bestämde Jakob och jag att han skulle gå tillbaka. Saken var den att han var tvungen att gå tillbaka till skolan för att ha modersmålslektion (han har fått lov att gå på grupptillfällena med de andra engelskspråkiga trots att engelska inte är hans modersmål!).
Så efter jobbet i torsdags möttes vi vid hans skola och gick sedan ner till biograf Bergakungen och tillbaka. Att korsa den stora rondellen på Korsvägen är inte helt lätt med bilar, cyklar, spårvagnar och bussar men vi hittade några bra övergångar. Det blev i alla fall en mysig promenad och att gå förbi Liseberg och Mässan som var fullt upplyst med lampor och juldekorationer var vackert. Min telefon har ingen superkamera men kanske kan ni få känslan?!

Jakob var väldigt nöjd över att hitta lite mer. Vi kollade också in tre klasskompisars hus på vägen så att han nu kan hitta hem från dem om han skulle följa med dem. Det visade sig att fröken hade fixat följe för de barn som skulle tillbaka till skolan när hon hörde att Jakob inte hittade så det löste sig bra och han hade 

Han är hemma!!!!!!!!

Vad skönt det känns!! Även om hela huset är fullt med klädhögar och tomma plastpåsar och han bad att få gå och lägga sig redan innan åtta...och jag sitter här ensam vid datorn igen.....så är det jätteskönt att Tomas nu har flyttat hem till oss! Han är lite som en sömngångare just nu men jag hoppas att det blir bättre under de kommande dagarna.

Han ser allt lite trött ut!
 Men han har fin färg. Jag börjar skifta i den vita blåa nyans som hör svensk vinterhud till.

Tre röda strutar

I dag kom de ner i jorden.

Och sedan fick de mössor att vila under tills stänglarna tittar fram!

Flytten påbörjad

Nu är flytten påbörjad och det är så klart tusen saker som måste fixas. Jag hade lite ångest när flyttgubbarna välde in, speciellt som min vän J hade haft lite komplikationer två dagar innan med samma firma. I ett väldig tempo packades


vardagsrummet ner i lådor och massa papper. Våra skor rullade omsorgsfullt in i tre papper var för sig. Rani ser lite ledsen ut ibland men det går ganska bra. När jag har varit tvungen att åka till banken så har hon tagit befälet. Då ser hon strängt på när


de packar ner sakerna så att inget går sönder eller packas konstigt.
Banken har jag varit på många gånger nu och Kumar har också levererat papper dit. Mina signaturer verkar variera så nu får jag fylla i en blankett på att de varierar lite ...


Igår spelade vi sista golftävlingen för i år i Scandinavian Open på Eagelton. Det är Petra och Robert som anordnar och det gör de som vanligt med bravur och många leenden. Nu vann de ju också  några utav priserna så klart. David vann longest drive med en järnfyra och då kan man ju fundera på om det går att vinna longest drive med den klubban. Nu träffade jag inte fairway, men jag är ändå fascinerad att han fick iväg den med järnfyran och tur för det inte var många meter kvar av fairway. Hade den bara rullat någon meter till så hade han förlorat.
Kvällen avslutades som vanligt med trevlig middag på Taj Vivanta vid Tumkur road. ...fast jag, David och Henrik avslutade med en Gin&Tonic i Henriks hus. Han har i stort sett bara en korgmöbel kvar i huset så vi kunde iallafall sitta ner.
Jag känner mig också väldigt dyster med tanke på att jag skall lämna detta väldigt charmiga men stökiga land som jag har lärt känna. Jag trivs i kaoset och när vi åkte igenom Vartur i Söndags med alla bilar och folk som bokstavligen sitter mitt i vägen och säljer allt från grönsaker,hackor, spadar och fisk från den lokala sump sjön. Folk huller om buller.



Den här bilden gillade inte Rani att jag tog med det är här hon alltid sitter på trappan och tar sin middags och terast.


Vi har iallafall glada packade som fascineras av att jag hjälper till att skruva ner möbler. Framför allt uppfinningen skruvdragaren som sparar dem en timma...