Lite smågnäll..

Nu är ni väl nyfikna på att höra hur vi haft det på semestern men det får vänta lite för först ska jag gnälla lite. Men så mycket kan jag säga att det har varit helt underbart. Så otroligt mysigt att dela en sån här upplevelserik semester med sina närmaste.
varför gnäller jag då. Jo sista dagarna på Zanzibar så drabbades först jag och sedan barnen av en riktigt aggressiv magsjuka. Vi var helt utslagna i ca ett dygn för att sedan äta te, rostat bröd och ris i ytterligare ett dygn. Sån tur var så var vi bra till hemresan. Vi landade här i söndags morse. Det var skönt att sträcka ut sig efter att ha suttit hela natten och vi packade upp och slappade mest. Plötsligt sa Jakob att han inte mådde så bra längre. Han somnade i sin säng vid fyra, med spyhinken jämte sängen som säkerhet. Jag försökte väcka honom några gånger men det gick inte så han fick sova för natten. Jag började plötsligt känna mig lite knasig i magen och sedan började springet på toaletten igen och fortsatte under natten. Även Oskar hade samma problem så på måndag morgon var det bara att sjukskriva oss tre. Sån tur var så var man inte så utslagen denna gången utan kunde fungera mellan de plötsliga tömningarna så att säga.. I går var vi i stort sätt bra förutom lite magknip, så idag blev det skola för barnen. Själv är jag ledig på onsdagar så jag får jobba först i morgon. Det var nog lite oro i barnens magar i morses för de klagade på knip och hade nog gärna varit hemma med mig.
Jag tycker ändå lite synd om oss då det faktiskt räcker att vara magsjuk en gång under en vecka.

Safarisemester

Det har varit lite dåligt med inlägg på bloggen på sistone. Har inte riktigt beslutat ännu om den ska leva kvar eller inte. Just nu är vi i alla fall på en jättemysig semester med hela familjen. Mamma har fyllt jämnt och har tagit med oss alla till Kenya och Zanzibar. Helt fantastiskt!
Om ni vill läsa om vårt äventyr här ska ni gå in på systerns blogg på: http://granbacken.blogspot.in/

Jag kan varmt rekommendera safarit här även jag varit tvungen att köpa en fleecetröja för att klara vädret.

Bloggens vara eller icke vara..

Hejsan!
Det var längesedan jag skrev nu. Jag har funderat mycket över hur jag ska göra med bloggen. Tiden i Bangalore är över när nu även Tomas har flyttat hem och titeln på bloggen stämmer inte alls längre. Jag vet inte om jag har tid att hålla bloggen vid liv, vad tycker ni? Är det några som läser vad jag skriver?
Tomas ska i alla fall skriva ett sista inlägg om Indien och om hans hemresa. Det får blir avslutning på de indiska inläggen här. Kanske blir det inlägg om vårt liv här i Sverige, kanske inte. Skriv gärna en kommentar om vad ni tycker.

Lite bilder från helgen kan ni få i alla fall. Solen sken och våren kändes i luften. Tomas skruvade ihop sin cykel som varit i delar sedan den kom i containern. Väldigt mycket mer kläder fick han ta på sig än när han cyklade i Bangalore men turen blev inte helt lätt trots att inte vildhundarna jagade honom. Det var ishalka på stigarna i skogen och två gånger välte han och att gå i cykelskor på is funkar väldigt dåligt.

 

Sist en vacker vårbukett som jag fick igår av fina Kristina som var här med sin familj. Vi har ju delat många stunder i Bangalore och det är mysigt att vi kan umgås även här i Sverige. Ovant att se dem så påpälsade men hennes små killar verkade tycka det var helt naturligt att vi även bor här i Sverige och gick snabbt husesyn och hittade samma leksakslåda som i Indien. Det blev i alla fall en trevlig kväll.

God Fortsättning!!!

God fortsättning alla ni som läser mina inlägg!! Ingen jul eller nyårshälsning fick ni i år. Det blev liksom inte tid. Knäcktillverkning och julklappsrimmande tog den lediga tid som var över mellan julfester, julshopping och lussefirande. Nu när vi flyttat hem till detta kalla land så såg vi alla framemot en vit traditionell jul med familjen. Men riktigt så blev det inte. Detta blev nämligen "Julen då vi var förföljda av magsjuka". Det började med min syster som spydde natten till den 23 december. Stämningen blev låg då vi insåg att vi inte kunde träffa dem på jul om vi ville säkra oss från magsjuka över nyår. Vi sköt därför upp vårt firande med dem till 29:s december. Efter att ha räknat ner till jul började nu Jakob en ny nedräkning till den 29:onde. Vi hade ändå en väldigt mysig jul i Borås med resten av familj och släkt. Tomas brors familj kom till oss i Göteborg på annandagen och det blev en mysig dag med god mat och brädspel. Dagen efter smågrejade vi här hemma och Tomas, som fått en pulsklocka av mig i julklapp ville ut och testa den. Vi trodde att de isiga skogsstigarna skulle ha töat men så var inte fallet utan vi försökte trippa fram som Bambi på hal is ett varva innan vi gav upp. Jag började känna mig småfrusen trots varm dusch och efter tacos och rödvin blev jag riktigt illamående. Det slutade med att allt i magen kom upp på natten och att jag dagen efter fick ringa systern och berätta om att nu jag hade magsjuka!

Nytt datum bokades till 3 januari, i morgon. Efter isolering och inga fler insjuknande i familjen kom vi i väg på våran nyårsfest och fick en lika mysig kväll som vanligt med kära, goa vänner och mat och vin i toppklass. Mitt bidrag var förrätten med grillade pilgrimsmusslor på blomkålspuré med szechuanpepparsky. Hemskt gott till en flaska Chablis. (Oxfilén till varmrätten och chokladganachen till efterrätt var även de mycket goda.)
Idag så ringer mamma och berättar att nu är det pappa som spyr! Visst undrar man om det är meningen att vi inte ska ses?!! Mamma stackarn har tagit in och ute en stor kalkon ur frysen till varje planerad träff. I dag hade den börjat tina så mycket att den nu måste tillagas. Så planen är nu den att systern och barnen och kalkonen (ja svågern jobbar tyvärr) kommer i morgon för att fira en mycket försenad jul med oss....eller kanske blir det mera att umgås då det ju verkar gå troll idet här här med att fira jul ihop. Vi håller tummarna för att ingen ny insjuknar i natt!

När det var snö vid lucia så byggde barnen en snögubbe. Han blev ganska stor! 

Lussesniglar

I flera dagar har jag nu hållit på för att få till den perfekta lussekatten. Nej det kanske var att ta i men i två dagar i alla fall. Mamma tipsade mig om detta avancerade recept som en bagare i tv hade visat. (Receptet hittar ni här.) Man skulle koka saffran och mjölk och låta det stå till dagen efter. Det är ett tips som jag tror är bra för smaken kommer fram bra på det sättet. Men jag vet inte om jag gillar konsistensen på degen. Den blev så gummiaktig så att bullarna knappt gick att rulla ut. De krympte hela tiden ihop som resårtrådar och ytan blev inte len och fin utan som om man rivit av degen. De formade katterna rullade upp sig på plåten. Även ugnsvärmen kände jag mig skeptisk till: 3-5 min i 250 grader. När ytan var klar så var de fortfarande halvdegiga inuti. Nu har de åkt in i ugnen igen och jag tar till mitt termometerknep. De borde komma upp i 90-92 grader för att vara klara tycker jag!

Det är kul att prova nytt. Bullarna verkar få bra smak och bli porösa och mjuka men jag tar nog med mig lite tips från det här receptet och kombinerar med mitt gamla recept nästa år. Det är kul att få annan form än mördarsnigelformen!

Nötter i ny tappning

Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Det är ett mysigt gäng som jobbar där. En av traditionerna de har är att ha en pysselkväll. Då får man ta med barnen, något att pyssla med och så hade man knytis med glögg, gröt och smått och gott. Jakob och jag åkte först ner på stan och handlade lite ny färg då den gamla torkat av att ligga i förrådet i tre år. Sedan åkte vi och pysslade.

Jakob är verkligen duktig på att få till det. Vi såg modeller på snögubbar men det är ju ingen sport att köpa en färdig sats. Framförallt stör det mig verkligen när redan ansiktet är målat för det vill man ju väldigt gärna göra själv så det blir så där personlighet.( Ansiktena tycker jag för övrigt är väldigt viktiga på alla prydnadssaker eller leksaker man köper. Jag köper inte en tomte som har ett tråkigt ansikte men jag kan helt falla för en liten filur som ser så där charmig ut!) Jakob lyckades i alla fall göra en jättefin snögubbe av olika storlekar på flörtkulor. Sedan gjorde vi små figurer av oskalade jordnötter: han gjorde små tomtar och jag små snögubbar. Jättesöta blev de. Får se om de hamnar i granen eller på paketen. Jakob har i all fall paxat några till sitt rum.

Man blir så stolt och glad när man ser hur fina små personer ens barn växer upp till. Jag vet inte om det är åldern eller Indien-erfarenheten, men jag såg så tydligt under kvällen hur öppen och artig han är när han pratar med mina kollegor. Han inte bara svarar utan berättar lite om sina pysselprojekt. Han var väl bland de äldre barnen under kvällen och är ju inte "liten och charmig" längre men alla kom idag och sa hur fin han var!

En kollega sa: Han verkar vara en så fin pojke, både på insidan och utsidan. Det tyckte jag var fint sagt. Och sant!

Inte lätt att vara ny i stan

En av nackdelarna med att byta stadsdel efter man har bott utomlands i 3 år (och dessutom där blivit runtkörd av en chaufför) är att man kan ha svårt att orientera sig i sitt närområde. Ja, jag pratar faktiskt inte om mig själv. Efter att ha jobbat hemma hos patienter i fem år så har jag lärt mig hitta ganska bra här i stan även om jag lagt namnet på vissa gator väldigt långt bak i min hjärna. Nej den som har det jobbigast är Jakob som var 8 år när han sist bodde i Göteborg och då inte i denna del av stan. I förra veckan fick vi ett mail från fröken. Hon hade lyckats ordna så hela klassen skulle få gå på bio. De fem legenderna skulle de titta på mitt på dagen och efter det fick barnen ta sig hem själva. Hoppsan! tänte jag. Klockan två jobbar jag fortfarande och Jakob är verkligen helt ovan vid att ta buss och spårvagn. Då biografen inte låg så jättelångt härifrån och allmänna kommunikationer ändå krävde två byten så bestämde Jakob och jag att han skulle gå tillbaka. Saken var den att han var tvungen att gå tillbaka till skolan för att ha modersmålslektion (han har fått lov att gå på grupptillfällena med de andra engelskspråkiga trots att engelska inte är hans modersmål!).
Så efter jobbet i torsdags möttes vi vid hans skola och gick sedan ner till biograf Bergakungen och tillbaka. Att korsa den stora rondellen på Korsvägen är inte helt lätt med bilar, cyklar, spårvagnar och bussar men vi hittade några bra övergångar. Det blev i alla fall en mysig promenad och att gå förbi Liseberg och Mässan som var fullt upplyst med lampor och juldekorationer var vackert. Min telefon har ingen superkamera men kanske kan ni få känslan?!

Jakob var väldigt nöjd över att hitta lite mer. Vi kollade också in tre klasskompisars hus på vägen så att han nu kan hitta hem från dem om han skulle följa med dem. Det visade sig att fröken hade fixat följe för de barn som skulle tillbaka till skolan när hon hörde att Jakob inte hittade så det löste sig bra och han hade