Födelsedagskalas

Jakob fyllde 9 år för några veckorsedan. Han var väldigt glad att mormor och morfar var här på hans födelsedag. Han ville inte bjuda in några barn från klassen utan det blev bara de svenska barnen som han leker med.

Födelsedagen började med sång och uppvaktning på sängen. Jag tror aldrig att han fått så många presenter på morgonen förut. Både presenter från oss, mormor&morfar och till och med en paket från Skoglundsfamiljen och ett från farfar&Stina var medskickad!

Jakob hade beställt en glasstårta med marängbotten och semlor istället för bullar. Det var bara att sätta igång och baka. Marängen gick faktiskt bra i vår konstiga varmlufts/micro-ugn. Bullarna blev det värre med. Så fort degen var ihopknådad så gick strömmen. Vi väntade och väntade. Vi (mamma, pappa och jag) skulle ut på stan och kunde inte sitta hemma hela dagen. När strömmen varit borta i en timme åkte bullarna in i kylskåpet och vi stack. Väl hemkomna igen togs bullarna fram. De såg fortfarande jättesmå ut och var kompakta och hårda. Sedan gick strömmen igen. Ytterligare väntan. Nu började det bli sent. Bullarna jäste ingenting!! Inne i ugnen började de röra lite på sig och växte och blev faktiskt ätbara, men några semlor hanns inte med att göra. Men barnen var nöjda ändå.

Kompisarna kom med fler presenter. Roliga spel och experimentlådor. Jag hade köpt en partybomb. Hade ingen aning om vad det var (hade inte köpt den om jag vetat...) men Oskar siktade mot taket och sköt av den. Ut kom miljontals små bitar av olikfärgade foliebitar. De bildade ett tjock lager på hela det fina bordet. Saftglasen blev helt fulla så de fick bytas till nya. Det var sjukt mycket konfetti! Sån tur var så tänkte jag att vi väntar med att ställa ut tårtan till bomben avskjutit. Vilken tur! Den hade inte varit ätbar. Efter att ha hällt av konfettin från alla tallrikarna kom tårtan. Ljusen var svåra att tända. Kändes som att tända tomtebloss men jag tänkte inte mer på det förrän Jakob skulle blåsa ut dem. Han blåste och blåste. Så fort de slocknat så blossade de upp igen. Alla blåste men det gick inte. Vi fick ta ett glas vatten och doppa dem i. Jag trodde det bara var indiska ljus - allt här kan vara annorlunda än hemma, men det visade sig att jag köpt osläckbara ljus! Det blev ändå många skratt och en nöjd 9-åring.

Kvällen avslutades med grillkväll på klubben. Vi gick hem vid tolv och Jakob höll sig vaken hela kvällen!!! Det kanske märks att han blivit större ändå!

En strejkande sömngångare

Vanlig scen på helgen vid niotiden: Jakob har somnat i soffan och någon ska försöka få upp honom i sin säng.

Idag hade han väldigt svårt att stå på benen och ville bara sjunka ihop eller stå med benen väldigt tätt så han välte hela tiden. Efter att Tomas halvt bar honom och samtidigt försökte flytta med benen på honom så han skulle stödja lite på sina ben när han gick i trappan, grymtar Jakob missnöjt flera gånger och utbrister sedan: Men vad ska JAG göra då?!!

Vad ska man säga?! Gå uppför trappan och lägg dig i din säng! blev svaret från oss andra som tyckte det var ganska uppenbart.

Hembakat bröd och egen leverpastej

Äntligen har jag lyckats få igång en surdeg som verkar överleva. Jag hittade ett bra recept i den nya surdegsboken som jag fick av söta systern i julklapp (Oj, vi menar jag. Tomas och jag fick den ju ihop. Han har kanske ändå mer användning för den än vad svågern har av den handväska som han och systern fick av oss!! )

Brödet hade en gnutta jäst i sig och orkade då resa sig i den lite halvsega mickron med varmluftsfunktion. Brödet blev riktigt gott med tydlig surdegssmak. På sådant bröd passar det bäst med svenskt pålägg tycker jag. Antingen cheddarosten pappa hade med sig eller Kalles kaviar mamma hade med sig.

Börjar dock inse att dessa svenska delikatesser kommer att ta slut. När jag för några dagarsedan var i köttaffären så var det en kund som köpte kycklinglever. Då gjorde jag det med. Leverpastej, tänkte jag. Det har jag aldrig gjort i mitt liv, men det kan väl inte vara så svårt. Efter mycket letande på internet hettade jag ett recept som jag ville testa. Det var jätteenkelt. Bara att steka lever, lök och vitlök i bitar. Sedan mixa med kryddor och en klick grädde. Det blev jättebra! Den håller väl bara någon veckan men den har inga konstiga tillsatser och inget socker i sig. Bilden kanske inte gör pastejen rättvisa men både Tomas och Oskar blev glatt överraskade av den goda smaken. Vill någon ha receptet får ni höra av er!

Fick godkänt!

Ville bara meddela att de röda kläderna fått godkänt!
Skönt. Nu räcker det med springande i konstiga billighetaffärer.

Stackars Lena, precis hemkommen från BB, fick samma besked som jag om att man själva skulle införskaffa dessa "everyday clothes" och på hennes sons lapp stod det: en brun eller blå kostym!!! Jag har aldrig sett en pojke på nio år ha på sig kostym i detta land, varesej han är indier eller västerlänning. Det kan man verkligen inte kalla vardagskläder. Som ett mirakel lyckades dock pappa Patrik hitta en kostym i en affär bara 5 minuter bort. Sicken jättetur!

Falska anklagelser

I lördags var vi på trevlig middag hos Tullbergs. Stackarna skulle fått besök hemifrån men deras vänner hade missat att söka visum och inte blivit påsläppta på flyget. Därför hade de redan förberett för gäster och vi hade turen att bli inbjudna!

När de skulle plocka fram bestick så hittade de plötsligt skedar de inte kände igen. Maiden hade virat in dem i bestickfack av tyg. Gissa vems skedar det var! Japp, våra. Pinsamt. Här hade vi anklagat snickarna för att ha tagit våra skedar och så har vi själva glömt dem hos Tullbergs efter nyårsfesten! Jag vet att jag räknade in alla skedarna, men lyckades då ändå inte få med dem hem...

Skrämmande! Antagligen var det för det gått nästan en månad sedan nyår som vi inte tänkte på att vi kunde glömt dem på festen. När jag sedan frågade Mia om hon råkade ha en extra löstagbar botten och en hel form för mycket så hittade hon även dem i sitt skåp! Mias maid hade skött all disk dagen efter och sedan stoppat in allt i skåpen såklart.

Så var det alltså: Snickarna var inga korpar utan det var vi som hade tappat vårt minne.

Nu har vi gott om skedar och pajformar!!!

Vardagskläder

På barnens skola så är Indus Day en stor händelse. Det är ett stort uppträdande som alla klasser sätter ihop och där rektorn och säkert några till viktiga personer håller "tal" (de kan nog bli både långa och torra). Förr om åren har hela skolan representerats vid Indus Day men i år har de delat upp så att de mindre barnen har sitt "Indus Day" och de större sitt. Det är nog bra eftersom jag tror det är 900 barn på skolan så det blir lätt lite för stort om alla klasser skulle uppträda på samma kväll. Förra åter höll de på alldeles för länge med förskolebarnens uppträdande först efter nio! Varför blir man inte förvånad...

Oskar tackade nej till att medverka (spela trumpet) då han tyckte han hade alldeles för mycket läxor och att han inte hann att lägga kvällstid på att stanna på skolan och öva. Tur var det för han har kämpat med spanska och vanlig engelska som var nya för honom sedan januari. (Han hade förut anpassad engelska på de lektionerna men var nu tillräckligt duktig för att hänga på resten av klassen.)

De mindre barnen får inte välja om utan bara hur mycket de vill medverka på sin "Indus Day". Jakob ska vara med och sjunga. De ska uppträda med en musikalsång och Jakob ska vara ett korsförtecken (ett sånt som höjer en ton om man skriver det framför tonen). I torsdags fick jag hem en lapp om scenkläder. Det stod så här: As the costumes are clothes that can be worn on a daily basis, we request you to arrange them on your own. Vardagskläder alltså. De ville ha kläderna till skolan på måndag! Vad skulle då Jakob ha. Jo röda långbyxor, typ chinos och en röd långärmad skjorta utan mönster! Vad då vardagskläder! Vilken unge vill ha röda finkläder!!! Kanske en röd skjorta till jul om man är i Sverige och inte svettas ihjäl i långärmat som här. Var hittar man sådana kläder att köpa för tid fanns ju inte att få det uppsytt som ju annars hade varit ett alternativ. Färgerna på kläderna är starkare här än hemma men de älskar ju att sy på applikationer, märken och tryck så en skjorta utan tryck känns omöjligt.

Jag rusade runt i massa billighetsaffärer och lyckade faktiskt tillslut hitta ett par små dambyxor i stretch-manchester! Jag får väl sy till dem så de passar men stackars Jakob kommer väl att kollapsa av värmeslag. Hittade sedan en röd kortärmad skjorta men den får faktiskt duga.

Så här blev det.Vad tror ni?!

Everyday clothes, right!?!

Golf och Bollywood-dans

Ni är många som har undrat vad jag(Åsa) egentligen gör på dagarna. Ibland frågar jag mig det också för veckorna går i ett huj. Sista månaden har det varit fullt upp med mamma och pappa i huset. Vi har varit runt och turistat i sta´n och däremellan skött inköp, räkningar och läxläsning. Av läxläsningen lär jag mig en massa. Vet ni till exempel hur "the excretory system" fungerar? Det vet Jakob! Just nu är jag även väldigt insatt i naturkatastrofer (tromber, vulkaner och jordbävningar), dinusaurier och det ariska folket som invandrade i Indien ca 1000 år före kristus och som förde med sig hinduismen och klädseln (sari och kurta) som folk har här än i dag. Även kastsystemet kom med arierna.

Tillbaka till mina dagar. Inköp och praktiska saker till hus och hem tar fortfarande en hel del tid under veckan. Man snurrar runt mellan alla affärer för att få ihop det som man vill ha. Sen försöker jag röra på mig - jogga, gymmet eller gympapass -några gånger i veckan.

För någon månad sedan började jag också att ta lite golflektioner. Lagom till jag betalade för ett helt golfpaket så stängde de drivingrangen för omdyggnad! Det har därför gjort att jag nu varit ute för andra gången och gått nio hål, med en tränare och en stackars caddy som springer efter alla bollarna då jag får träna ute på banan. Sist slog jag iväg 35 bollar på ett hål innan jag lyckades med en boll som var bra nog att spela på. Caddyn var svettig och jag blev mer och mer frustrerad och arg. Efter den sista gången så hade jag lust att hiva iväg klubborna genom bilfönstret på väg från banan, men jag får väl bita ihop lite till innan jag ger upp.

I dag har jag också börjat på Bollywood-dans! Även det är inte helt lätt, men jättekul!! Det är mycket handleder som ska snurras och höfter som ska gungas. Det svåraste är en rörelse då man flyttar huvudet i sidled. Barnen är jättebra på det men jag med min stela nacke är som en pinne. Men om jag nu klarar att hänga på denna klass 2 ggr/v så kanske det är bättre än alla McCanzie-övningarna som jag nu gör!

Här kan ni få ett smakprov på hur bollywood-dance kan gå till!! (Jag är inte med på filmen)

www.wonderhowto.com/how-to-dance-bollywood-style-218324/