Besöksräknare

fredag 7 december 2012

Lussesniglar


I flera dagar har jag nu hållit på för att få till den perfekta lussekatten. Nej det kanske var att ta i men i två dagar i alla fall. Mamma tipsade mig om detta avancerade recept som en bagare i tv hade visat. (Receptet hittar ni här.) Man skulle koka saffran och mjölk och låta det stå till dagen efter. Det är ett tips som jag tror är bra för smaken kommer fram bra på det sättet. Men jag vet inte om jag gillar konsistensen på degen. Den blev så gummiaktig så att bullarna knappt gick att rulla ut. De krympte hela tiden ihop som resårtrådar och ytan blev inte len och fin utan som om man rivit av degen. De formade katterna rullade upp sig på plåten. Även ugnsvärmen kände jag mig skeptisk till: 3-5 min i 250 grader. När ytan var klar så var de fortfarande halvdegiga inuti. Nu har de åkt in i ugnen igen och jag tar till mitt termometerknep. De borde komma upp i 90-92 grader för att vara klara tycker jag!
Det är kul att prova nytt. Bullarna verkar få bra smak och bli porösa och mjuka men jag tar nog med mig lite tips från det här receptet och kombinerar med mitt gamla recept nästa år. Det är kul att få annan form än mördarsnigelformen!

torsdag 6 december 2012

Nötter i ny tappning

Jag trivs väldigt bra på mitt jobb. Det är ett mysigt gäng som jobbar där. En av traditionerna de har är att ha en pysselkväll. Då får man ta med barnen, något att pyssla med och så hade man knytis med glögg, gröt och smått och gott. Jakob och jag åkte först ner på stan och handlade lite ny färg då den gamla torkat av att ligga i förrådet i tre år. Sedan åkte vi och pysslade.
Jakob är verkligen duktig på att få till det. Vi såg modeller på snögubbar men det är ju ingen sport att köpa en färdig sats. Framförallt stör det mig verkligen när redan ansiktet är målat för det vill man ju väldigt gärna göra själv så det blir så där personlighet.( Ansiktena tycker jag för övrigt är väldigt viktiga på alla prydnadssaker eller leksaker man köper. Jag köper inte en tomte som har ett tråkigt ansikte men jag kan helt falla för en liten filur som ser så där charmig ut!) Jakob lyckades i alla fall göra en jättefin snögubbe av olika storlekar på flörtkulor. Sedan gjorde vi små figurer av oskalade jordnötter: han gjorde små tomtar och jag små snögubbar. Jättesöta blev de. Får se om de hamnar i granen eller på paketen. Jakob har i all fall paxat några till sitt rum.

Man blir så stolt och glad när man ser hur fina små personer ens barn växer upp till. Jag vet inte om det är åldern eller Indien-erfarenheten, men jag såg så tydligt under kvällen hur öppen och artig han är när han pratar med mina kollegor. Han inte bara svarar utan berättar lite om sina pysselprojekt. Han var väl bland de äldre barnen under kvällen och är ju inte "liten och charmig" längre men alla kom idag och sa hur fin han var!
En kollega sa: Han verkar vara en så fin pojke, både på insidan och utsidan. Det tyckte jag var fint sagt. Och sant!

onsdag 5 december 2012

Inte lätt att vara ny i stan

En av nackdelarna med att byta stadsdel efter man har bott utomlands i 3 år (och dessutom där blivit runtkörd av en chaufför) är att man kan ha svårt att orientera sig i sitt närområde. Ja, jag pratar faktiskt inte om mig själv. Efter att ha jobbat hemma hos patienter i fem år så har jag lärt mig hitta ganska bra här i stan även om jag lagt namnet på vissa gator väldigt långt bak i min hjärna. Nej den som har det jobbigast är Jakob som var 8 år när han sist bodde i Göteborg och då inte i denna del av stan. I förra veckan fick vi ett mail från fröken. Hon hade lyckats ordna så hela klassen skulle få gå på bio. De fem legenderna skulle de titta på mitt på dagen och efter det fick barnen ta sig hem själva. Hoppsan! tänte jag. Klockan två jobbar jag fortfarande och Jakob är verkligen helt ovan vid att ta buss och spårvagn. Då biografen inte låg så jättelångt härifrån och allmänna kommunikationer ändå krävde två byten så bestämde Jakob och jag att han skulle gå tillbaka. Saken var den att han var tvungen att gå tillbaka till skolan för att ha modersmålslektion (han har fått lov att gå på grupptillfällena med de andra engelskspråkiga trots att engelska inte är hans modersmål!).
Så efter jobbet i torsdags möttes vi vid hans skola och gick sedan ner till biograf Bergakungen och tillbaka. Att korsa den stora rondellen på Korsvägen är inte helt lätt med bilar, cyklar, spårvagnar och bussar men vi hittade några bra övergångar. Det blev i alla fall en mysig promenad och att gå förbi Liseberg och Mässan som var fullt upplyst med lampor och juldekorationer var vackert. Min telefon har ingen superkamera men kanske kan ni få känslan?!

Jakob var väldigt nöjd över att hitta lite mer. Vi kollade också in tre klasskompisars hus på vägen så att han nu kan hitta hem från dem om han skulle följa med dem. Det visade sig att fröken hade fixat följe för de barn som skulle tillbaka till skolan när hon hörde att Jakob inte hittade så det löste sig bra och han hade