Besöksräknare

söndag 30 september 2012

Lördagsutflykt

I går åkte killarna och jag hit till Falkenberg. Det blir sista helgen för i år för i morgon ska vi stänga stugan för säsongen. Men vad gör man en sån här tråkigt regnig dag som idag?...
Vi åkte till....

Ja, det var inte min idé utan mammas och pappas. Jakob var lite orolig för att vi inte skulle hinna fram och tillbaka innan kvällen, vi skulle ju åka till utlandet! Men vi hann.
Det är verkligen mysigt att åka kustvägen från Helsingör till Louisiana och titta på alla fina hus och mysiga trädgårdar. Väl framme i Louisiana var vi inte de enda som haft samma plan som vi. Parkeringen var full och vi fick ta en som låg en bit bort. Sån tur var hade regnet tagit uppehåll. För er som inte känner till Louisiana så är det en konsthall som ligger i en vacker park precis vid havet. Parken är full av statyer och förra gången vi var här (tre somrar sedan) var Jakob helt fascinerad av dem.
Idag var det bl a en utställning om nordisk arkitektur och en om olika kända konstnärers självporträtt. Vi började titta på arkitekturutställningen och gick sedan och åt lunch. De har en restaurang med utsikt över havet och vi lyckades, efter ca 30 minuters letande, hitta ett bord. Det blev buffé för oss alla: löksoppa med rökt foccascia, syrad spetskålssallad med dill , små grönsakspajerpajer med morotstatsiki, sill med creme fraiche och kapris, rosmarinkyckling,  len fiskpaté..... jag har säkert glömt något... men gott var det! En dansk öl passade bra till.
Det är härligt att se hur olika konstnärer sätter ihop färg och form och skapar så olika saker. Oskar tyckte att en del saker var så simpla att han kunde gjort dem själv. Så tänker man ofta när man ser något men samtidigt vet man att man faktiskt aldrig gör det själv och jag tror också att det som ibland ser väldigt enkelt ut, ofta är det svåraste att göra.

Det är i alla fall härligt att se vackra, kreativa, ibland tokiga men ofta talande konstverk.
Tack mamma och pappa för att en tråkigt regnig dag blev en mysig utflykt till grannlandet!

Oskar läser namnen på alla de konstnärer
som hade med självporträtt i utställningen

En av parkens skulpturer med havet i bakgrunden

Här är titeln på konstverket "morfar med handväska"


Här ser ni den svävande stenen

onsdag 26 september 2012

Det sägs ju vara nyttigt att vara ute i naturen

Jag har hittat ett grönområde inte så långt härifrån. Det heter Safjället och ligger uppe på åsen som går mellan Toltorpsdalen och Krokslätts industriområde. Det har ett elljusspår som är ca 2,5 km långt och har också en del fornminnen man kan gå och titta på. Det ligger ca 2 km härifrån och då tänkte jag att om jag springer dit och hem också så blir det en bra runda.
Jag rörde snabbt ihop en bröddeg och spanade sedan in att jag inte behövde springa ända bort till Krokslätts idrottsplats utan kunde nå spåret snabbare om jag sprang in en stig tidigare....
Vad jag inte tänkte på var att det har spöregnat hela natten och alla stigar var som små bäckar och jag hade fullt sjå att hoppa mellan tuvorna för att inte bli våt. Jag hade ju tagit mina vanliga löparskor (INTE de nya löparskorna med gore-tex!!!) och bara tån kom ner det minsta i en pöl så rann vattnet fritt rakt in i skorna. Efter en stund gick stigen över i flera små stigar och det var lite svårt att veta vilken jag skulle ta, så jag tog den som såg torrast ut. Torr var den ändå inte utan jag klafsade på. Tillslut var det ingen stig längre och jag försökte orientera mig och tänkte om jag sneddade rakt över grönområdet så skulle jag väl tillslut nå spåret. Jag kunde tillslut inte springa utan fick omväxlande klättra över jättehöga klippblock och omväxlande trippa försiktigt då de våta, lövtäckta klipporna var mycket hala och jag slant flera gånger.
Jag försökte orientera mig efter mobilens karta men den visade inga stigar utan bara de två små sjöarna som jag så gott som rundade, utan att hitta stigen.
Mycket våt lyckades jag efter säkert en halvtimmes letande hitta spåret och besöt mig för att ta en känd väg på hemvägen. Min stackars bröddeg var väljäst när jag kom hem vill jag lova, men brödet blev bra ändå. Mina löparskor var mindre glada: våta och svartgeggiga.

När jag kom ut till idrottsplatsen tog jag fram kameran och tog ett kort på orienteringskartan. Då visade det sig att spåret inte gick i den delen av skogen som jag korsat över, så det var därför jag aldrig hittade den. Nästa gång ska jag ta den vägen jag vet, så att jag inte behöver vara ute och halvkrypa i berg och snår.
 

tisdag 25 september 2012

Potatislim

Jag måste bara varna er för att göra potatismos på färskpotatis. Kanske var det det kalla vädret som lurade mig att tro att det var slut på sommarpotatissäsongen eller så vad det det att en på jobbet påminde mig om att det bara är tre månader kvar till jul, men jag tänkte inte på att fortfarande var färskpotatis i min potatispåse. Snabbt tog jag elvispen för att röra ihop mitt mos och vips...så blev det till en mycket kompakt, glansig och väldigt kletig klump. Inget fluffigt mos där inte, utan en klump med seg gegga att äta till korven. Tur att barnen var hungriga och att de gillade tillbehören. ut Mestadelen åkte faktiskt ner i soporna, och det var inte helt lätta heller. Oskar kämpade för att få geggan ur kastrullen och sedan lossna från skeden för att åka ner i påsen. Tillslut gick det. Nu ligger den där som en vikt i botten på påsen, redo att utforska sopbilen!

MI - Motiverande Intervju

I dag har jag varit på halvdags fortbildning i konsten att genomföra en motiverande intervju. Det låter mycket krångligare än vad det är för jag tror att många av oss som möter patienter har lite av det här i oss redan. Det gick ut på att ställa öppna frågor som låter patienten berätta om sina förväntningar och som sedan får patienten att själv uttrycka en önskan att förändra sig. Jag tror att det verkligen är grundläggande om man ska få en person att vara med på en förändring. Det är ju bara att gå till sig själv. Hur många gånger har man inte tänkt att man ska äta nyttigare eller komma igång med att träna och så har man inte varit riktigt motiverad och målet har skjutits på framtiden.
En annan sak vi fick träna på vara att vara aktivt lyssnande. Vi fick inte lov att säga något när den andra berättade utan bara humma positivt, nicka och visa med kroppsspråket att vi var engagerade i lyssnandet. Det var väldigt frustrerande för den andre som inte fick säga något men väldigt skönt för den som berättade att få lov att prata utan att bli alls avbruten. Det tror jag många idag skulle tillämpa mera. Jag tycker ofta att alla vill höras och vi är snabba att flika in och föra över samtalet till vårt eget intresse och den som skulle berätta, känner sig överkörd och sitter där med en oberättad historia.

Så var mer lyhörd och låt olika personer få stå i centrum och känna sig hörda. Genom att vara tyst ibland kan helt andra samtal öppna sig.

söndag 23 september 2012

Nystart på bloggen

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med bloggen. Vårt indienäventyr är ju slut och syftet med bloggen var ju att ge släkt och vänner lite insyn i vårt liv där. Men samtidigt så har bloggen varit ett sätt för mig att dela med mig lite av mina tankar och upplevelser i vardagen och vardagen fortsätter ju här.... Kanske att jag ska försöka få en rutin i att skriva inlägg igen och se hur det går...
Läget i den Ekbergska familjen är just nu så här: Tomas bor kvar i Indien till i slutet av November. Vi andra har flyttat in i vårt nya hus i Johanneberg och sålt vårt hus i Kungsladugård. Vi bor nu här med ihoplånade grejer men har fått till det riktigt fint tycker jag. När continern med möblerna kommer med Tomas vid årsskiftet kommer det nog bli övermöblerat för nu är det ganska lagom med grejer.
Barnen har börjat i nya skolor, Oskar på ISGR (International School of Gothenburg Region) och Jakob på Johannebergsskolan och det har gått riktigt bra. Först var det lite svårt då barnen inte hittade i området eller nere i stan. Oskar laddade ner kartor för att hitta till spårvagnshållplatser och till skolor där gymnastik och slöjd var utlokaliserade till. Jakob vågade inte gå med någon kompis hem för att han inte hittade hem därifrån igen. Men nu börjar det bli bättre med orienteringen och de har börjat få lite nya vänner även om Jakob verkligen saknar bästisen i Indien. Över lag är det samma missar som upprepar sig här som när de var nya i Indien. Det är att ingen räknar med att de inte förstår vissa saker som andra tar för givna. I Indien tog alla för givet att de skulle veta massor om indiska sede och bruk. Här förväntas de förstå det svenska samhället och den svenska terminologin. Det är ju ganska naturligt då de ju upplevs som svenskar och därför kanske ännu jobbigare att förklara sig. "Mamma, vad är naturtillgångar?", sa Jakob." Det är natural resources " , svarade jag. "Jahaa, då förstår jag!" svarade Jakob.
Jag märker att barnen har andra referenser än de svenska kompisarna. Jakob kommenterade två saker, dels att barnen här tycker det är dålig mat i Bamba. "Jag tycker det är bra mat här. I skolan i Indien var det dålig mat!", sa Jakob. Häromdagen berättade fröken för oss på utvecklingssamtalet att hon varit riktigt arg på barnen då det varit pratigt. Efteråt sa Jakob "Jag tyckte inte hon var så värst arg. Inte som min indiska fröken.". Men det tycker jag är bra för Miss A var ofta väldigt arg och utdelade tomma hot. Det är ju bara dumt för då tog ingen henne på allvar och hon fick fortsätta skälla. Skönt att Jakob slipper det. (han hade en till lärare som var väldigt bra så det gick ingen nöd på honom).

Själv har jag börjat arbeta och trivs riktig bra med att ha bytt från att jobba på sjukhus till att nu vara på primärvårdsrehab. Förut har jag helt arbetat med äldre strokepatienter och nu får jag träffa patienter med olika diagnoser och i olika åldrar. Men med arbetet så blir livet mer stressat och det är svårt att hinna med så mycket mer än att jobba, laga mat och försöka fixa lite här hemma. Tv:n tittar jag nästan aldrig på och gympa har jag inte kommit igång med ännu. Därför har jag inte heller haft tid eller ork till att skriva inlägg. Men nu ska jag ge det ett försök igen. Här kommer några smakprov från vårt nya hus:

vy från matplatsen. Fina stora fönster har vi i hela huset. Här ser man lite ut i trädgården också.
Härligt att kunna gå direkt ut i trädgården från matplatsen.  

Vårt fina vardagsrum med söta lånade möbler.